Dagens fotograf är Karin

10 km terränglöpning kallas det men jag tror dom uppfunnit en ny sport som man kan kalla swim-hill-run med inslag av knädjupa gyttjepartier som aldrig ville ta slut och där varje nytt steg innebar att alla krafter gick åt till att med alla styrka dra upp det ben som gipsats fast i dyn. Hmm hur kan man tycka att något som innebär mjölksyra i varenda muskel och nära på spykänslor är kul? För det är kul 🙂

Första 5 km innebar ganska löpvänlig terräng men med några brutala backar i obanad mark där man nästan fick gå ner på alla fyra för att få fäste (synd om dom som hade vanliga asfaltsskor) men därefter kom ett 5 m kryphinder i en sjö så man förstod att nu börjar det. Nästa km innebar ett långt dydike där det bara vara att ställa sig i kö och hålla balansen, när det var över bar det ut på mer öppen mark men med en hel del uppbyggda hoppa över och krypa under hinder som tog rejält på krafterna och det innan dom sista 4 km som innebar simning, gyttjebrottning och backar så branta att det var svårt att springa. I det läget gick man på ren vilja och envishet, man vill ju springa så mycket som möjligt av ett löplopp.

Rena fina skor innan loppet

Nej då, inget religiöst infall utan en ömmande rygg

Start, man kunde känna en viss spänning bland deltagarna

Fortfarande ren och stilig cirka 6 km in i loppet precis innan nästa bild

Klätterställning som sedan övergick i cirka 150 gyttjebrottning

Upploppsrakan och en liten ren fläck på tröjan

I mål och helt slut

Skorna efter loppet ( har nu en hel del städning av vårat badrum 😦