idag var det premiär för pannlampalöpning. Man väntar och väntar på att det skall bli mörkt och tar då bilen ut till nackareservated utrustad med pannlampa på skallen. Vi brukat springa terrängmilen där ute och den innehåller en del rotiga stökiga partier som till och med i dagsljus gör att man trippande får se upp så då kan man tänka sig att det inte helt blir enklare när det är kolsvart ute.

Tanken var att få springa på barmark men när vi väl kom igång så börjar det snöa och vart efter vi kommer längre så snöar det mer och mer vilket gör att det rätt snart inte kan räknas till barmarkslöpning. Inget fel med att det snöar men att springa i mörker med pannlampa kan nästan ge en sjösjukekänsla när man är ovan samt att snön kommer mot en som värsta star wars scenen vilket inte gör saken bättre utan har en nästan hypnotiserande effekt i ett läge som kräver fokus på vart man sätter sina fötter 🙂

Kul är det i alla fall och ett spår som man normalt kan ganska bra blir som ett helt nytt när ens synfält är begränsat till längden och bredden på den ljuskägla strålen från pannlampan ger.