Nu är året nästan slut och dessvärre ser det ut som om karin skall avsluta det hela med halsont och så 😦

I övrigt har det ju inte vart något speciellt förutom en massa terrorist saker, flyktingkriser och skumt klimat, både politiskt och vädermässigt men ja ja, allt måste gå vidare.

Sorry, lite speciellt var det ju allt 🙂 Johansson blev ju Johansson Weckman men det återkommer vi till. Bara en sak som är viktig först, som det ser ut har ingen hetat Johansson Weckman sedan 1700 talet. Karin är alltså unik (på många bra sätt).

Sorry igen, Svante föddes ju och det är ju riktigt stort 🙂 Karin blev moster och det gör ju mig till artificiell morbror tor jag. Coolt är det.

Etapp 1 – prologen

Detta år startade snöfattigt vilket ju är supertrist med tanke på att vi båda investerat i nya längdlagg som endast fick provköras i konstspåret ute vid Lida samt ett par vändor i Rotebro. I övrigt hade vi ju fullt upp med att försöka det vi försöker samt att någonstans här påbörjades den seriösa delen av våran planering för bröllopet.

Bröloppsplanering är något man bara skall göra en gång (av olika anledningar 🙂 då det lätt kan leda till total sinnesförvirring pga det logistiska mardrömsscenario det faktiskt är.

• Plats
• Mat
• Musik
• Ringar
• Blommor
• Kläder
• Inbjudan
• Tårta
• Fotografering
• Skatteverket
• Psalmer
• mm mm mm

Etapp 2 – Time trial

Det här kan man säga börjar någon gång i mitten av Maj. Något som har känts ganska avlägset och som gjort att man invaggats i en ”gott om tid” känsla tar en totalvändning och omvandlas till , shit!!! Har vi allt på plats, kommer det regna, vart skall vi fotograferas, frisörsbesök mm mm.

Mitt i det hela kom ju även ett gäng grabbar och knackade på. Dom ville dricka en massa öl och sprit samt spela bowling mm. Ingen bra kombination och detta viste Karin på förhand men valde att inte förmedla. Trode ett bra äktenskap innebar öppen och ärlighet men förstås, i detta läge var vi ju inte gifta.

 

Tiden kan ju bara gå framåt och så även för oss. En vacker, eller rättare sagt en dag då det öste ner från himlen stod man i lägenheten och vässade stylingen framför spegeln. Fracken satt som den skulle, skorna blänkte och jag tänkte, GC (George Cloney) du har inte en chans.

Allt klart för nästa uppdrag som var fotograferingen. Den var från början planerad att ske ute vid kyrkan men regnet kastade om planerna så vi mötte upp våran energiska/entusiastiska fotograf på Torpa pensionat vilket visade sig vara en riktig vinstlott. Fotografen tvingade in oss i olika poser i olika miljöer både ute och inne, gav en massa instruktioner på tysk/svenska, började flytta möbler och det hela kändes allmänt konstigt men samtidigt rätt skoj och tog bort en del nervositet som byggts upp inför det som komma skulle. Bilderna blev riktigt bra och ett speciellt tack till Annika som också fick ta tysk/svenska instruktioner från fotografen (assistenten).

Nu var det dags, vi hänger i ett förrum till själva kyrkan och sneglar ut på vänner och familj som börjat samlas. Den där coola bättre en George Cloney känslan är som bortblåst och utbytt till en ”hmmmm snart är det dags, jag är riktigt nervös” känsla. Vi vet ju vad vi skall göra och säga men ändå är man inte helt säker på att kroppen lyder hjärnan. Musik, ut i gången, börja gå, kolla framåt – det går inte, kolla på alla, håll takten, det går för fort, framme vid altaret. Konstigt men just den där stunden vid altaret är rätt suddig i minnet men jag vet att Karin sa JA (hon heter ju Johansson Weckman) samt att hon som sjöng gjorde bra ifrån sig 🙂

 

 

Allt klart, vi är nu gifta. Dags att ta sig ut till Torpa med raggarbilen. Ankomsten till Torpa skulle ha vart sjövägen men inte riktigt läge för en färd med flotte i ösregnet. Välkomstskål, en god middag, en massa bra tal, vals, tårta och en del fest blev det innan vi drog till Trosa för att slappa i bröloppsviten. Ett speciellt tack till Astrid som höll ihop det hela på absolut bästa sätt. Astrid tog dessutom kort därefter studenten vilket självklart också firades 🙂

Ettap 3 – The real tour

Det är har jag ju redan vart ganska informativ om så lite kort

• 110 mil
• Från Årsta till Lund via Smykehuk och Falsterbo
• 9 dagars effektiv cykling
• En halv dags regn trots en rätt kass sommar
• 8 olika hotell
• Inte en enda punktering eller reparation av cyklarna
• Sverige har en massa skog och det går att cykla racer på grusvägar
• Blekinge är verkligen upp och ner
• Skåne har verkligen motvind
• Lita aldrig på cykelfrämjandets estimering av antal mil per etapp, i verkligheten är dom minst 5 mil längre
• Se till att Karin har stort förråd av energibars
• Se till att inte tro att det hela är ett långt race (som jag, som klagar på hastigheten)
• När benen vill ge upp , tänk – cykling är ju jätte skoj

Tack för alla bidrag som hjälpte oss på denna tur och tillika bröloppsresa

Hmmm 🙂 Det här måste man ju göra om någon gång men i Italien eller så där dom har cykelväder

Etapp 4 – resten av sommaren tills nu

Med utvilade ben var det dags att fortsätta vardagslunken med en jäkla massa jobb och för den som inte känner oss, en och annan tur i ett löparspår, på ett par rullskidor eller ja just det, mera cykling. Men vardagslunk måste ju ibland brytas så det blev en tur till Gottland under sensommaren vilket för min del var första gången till Fårösund och Fårö. Riktigt trevligt ställe som jag gärna åker tillabaks till och där var ju en av dom bästa cykelrundorna jag gjort i Sverige tills nu. Trist var att jag sumpade kameran.

Även under denna period var det några grabbar som ville dricka en massa öl och sprit men denna gång på Åland.

 

Hösten bar även med sig en avstickare till Högbobruk för en lugn stillsam stund i SPA miljö bland orientalisk musik och rökelse för att på bästa sätt hitta sig själv och lugnet inombords. NOT!! Här blev det dubbla pass på MTB och rullskidor, vila får man göra i graven.

Om cykling, jag hade ju som mål att klara 500 mil på ett år men det ser ut att bli problematiskt. Kan ju lägga en rejäl slutspurt imorgon men…..

Loggade mil på cykeln + 110 mil från touren blir ju inte mer än 465 mil. Bättre tag nästa år.

Andra höjdpunkter under året var ju fårstås

• Premiärmilen – shit vilken dålig tid (Niklas)
• Lidingö MTB – det var skoj, 6 mil på mountain bike och en hyffsad tid (Niklas)
• Lida Loop – igen 6 mil på MTB men denna gång i en massa lera och alldeles för teknisk terräng (Niklas och Karin)
• Stockholm Ride – 13 mil landsväg enligt arrangören men som blev 15 mil, snacka om lurad. (Niklas och Karin)
• Lidingö triathlon – Den tjejen är en kämpe, sprintdistans i terräng. (Karin)
• Stockholm triathlon – Karin gick från sprint till olympisk distans. Man kan bara vara imponerad. (Karin)
• Trosa stadslopp – Några få sekunder från sitt rekord (Karin)
• Tjurruset – lera, lera och ännu mer lera inklusive simning i lera. Jobbigaste året. (Niklas)
• Seedningslopp till GBG varvet – jag missade att kolla men fort gick det (Karin)
• Lidingöloppet – 3 mil terränglöpning och hon satte personbästa, rejält (Karin)

Sist men inte minst, julen kom och snön saknades igen men en trevlig kväll med 11 personer blev det, fattar inte hur svärmorsan får till det med all mat men garanterat mätt blev man. Kul var även att riktiga morsan vad hemma och kunde vara med.

 

Nu är vi där vi började och Karin har fortfarande ont i halsen 😦

Ett riktigt bra år trots en del besvikelser som vi får lägga bakom oss för att ta nya tag under nästa år. Det jag vet och har vetat sen den första dagen är att Karin är tapper, en kämpe av rang. Tillsammans ordnar vi allt 🙂

Gott nytt år!