Karin letar efter sin man, signalement

Måste spinna vidare på det här med Stockholm Triathlon där alla som genomför loppet har gjort en stor prestation men att göra det med protes på båda benen måste ändå kvala in till superhjälte status.

Alltså vi pratar ju om över tre timmars idrottspreseterande utan egentlig paus där man skiftar mellan och i stort sätt utsätter alla kroppens muskler för en rejäl ansträngning men då mest av allt benen.

Så jäkla bra jobbat Shahrzad Kiavash

Foto lånat av Aftonbladet

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article21297202.ab

Ok, då måste man ju först och främst skrapa trisslotter vilket jag inte gör så skall man någon gång få en sån här dröm att slå in så är det nog gammalt hederligt sparande som gäller.

Jag tror att man kan cykla oerhört mycket längre och snabbare på en äkta svensk-italienare som en fullblodsracer från Bianchi. Tänk bara på allt slit man slipper genom att ha elektriska växlar som man bara behöver peta på för något skall hända och tänk även på vilka beundrande blickar man får när man ställer upp för start i något lopp. Allt talar för en ny nivå på cyklandet bara man har en sådan.

🙂 Som kanske redan framgått har jag hela säljpitchen till mig själv klar men i själva verket är nog enbart egot som vinner på att ha en sån hoj men vem vet, kanske en vacker dag.

Upp vid 8 för att kunna vara vid stadshuset en timme före start så att Karin kunde checka in cykeln samt lägga fram prylarna som behövs i växling mellan simning till cykel till löpning.

296 tjejer finns med i resultatlistan över den olympiska distansen som är 1500m sim, 4 mil cykel och 1 mil löpning.

Från kön till starten där dom fick stå och svettas i våtdräkt en stund. Ser ungefär lika lycklig ut som ett djur bakom galler på zoo men det var nog mest nervositet.

Äntligen fick dom ta plats på startplatsen som är den exakt samma som eliten använde i år, enda skillnaden är att eliten startar från bryggan och motionärerna startar i vattnet. 20 grader i vattnet men rätt gropigt var facit när allas våran triathlet simmat klart.

Lite svårt att ta actionbilder när dom simmar då alla har svart våtdräckt och obligatorisk orange mössa så jag fick nöja mig med en snabb bild på Karins baksida när hon sprintade upp ur vattnet för växling till cykling.

Ur våtdräkten och på med cykelprylarna för 40 km hårdkörning på en 3 varvs bana där varje varv har Västerbron två gånger.

Varvning vid stadshuset inför sista halvan före löpning. Karins tid över 40 km blev 1 timme 18 minuter vilket är riktigt bra. Här kom hon ikapp och körde om en funktionärs MC.

Och så sist, det tuffaste (har jag hört) att växla från cykel till 1 mils löpning. När jag såg henne här, i början på löpningen så hade hon en teoretisk chans att fixa det hela på under tre timmar vilket är ett toppenresultat men då skulle det krävas en löpning på under 48 minuter vilket för en normal motionstjej är en riktigt bra tid för ett millopp, utan simning och cykling före. Ja ja, Karin är ingen normal motionstjej så hon klämmer till med 47,40 (snabbare än jag någonsin sprungit en mil, utvilad).

Målgång och Karin 64 av 296, det är fan inte dåligt 🙂

lite mer jobb och sen drar vi till Fårö några dagar. Skall faktiskt bli skönt att semestra lite med en fast punkt som boende istället för att veta att nästa övernattning är 15 mil ifrån samt att dom milen måste trampas 🙂

Ja ja, ingen semester utan att släpa med en massa löparskor, rullskidor, cyklar och våtdräkt så det hela liknar ett träningsläger för multisport men man blir ju nipprig om inte benen får sitt.

Har inte vart på Gotland sen jag var 17 kanske och det var ju ett braaaaa tag sedan så det skall bli riktigt skoj att se Visby med andra ögon än dom ett gäng tonåringar ser med samt att få se det hela på dagen 😉 Även dags att på riktigt se en Rauk.

Nästa helg står Karin på startlinjen igen, denna gång tar hon steget upp till olympisk distans i triathlon vilket betyder 1,5 km simmning, 40 km racercykel och 10 km löpning som tillsammans kommer innebära 3 timmars tävlande. Tävlingsarenan är mitt i Stockholm med start vid Stadshuset och till sist målgång i gamla stan alldeles vid slottet, kommer vara hur mycket publik som helst och riktigt många tävlanden så mitt jobb som fotograf, supporter, materialare och rapportör blir svårt men något skall jag allt få till i det här forumet.

http://stockholm.triathlon.org/en/

Efter så många turer med cykeln till jobbet nådde jag idag äntligen mitt mål……

Att klara det hela, dörr till dörr på under 40 minuter.

Den initierade kanske tycker att det vore en barnlek att på en racer cykla dom ca 1,6 milen på den tiden men man måste väga in att jag cyklar genom stan med massor av rödljus där man som laglydig medborgare måste stanna.

Ok , en del regler är till för att brytas! Allt för att nå målet 🙂

Vad jag vet, i ”nästan hela världen” så generaliserar man sin dagliga arbetstid till ”9 till 5” eller som sången går ”Working nine to five” dvs 8 timmars arbetsdag men alla regler har sina undantag 🙂

Så en dokumentär om Norska yrkesfiskare  som tydligen tycker dom har ett rätt hårt och oregelbundet jobb eller som en av dom uttryckte sig….

– Att vara fiskare är inget 9 till 4 jobb (fast så klart på Norska)

Jag undrar nu, vad har Norge gjort med den åttonde timmen! Inte undra på att dom hinner ut på fjället och kan bli så duktiga skidåkare.

Vi drog ut till Lidingö så att vi kunde vara där en timme före start för att Karin skulle hinna hämta nummerlapp, ställa upp cykel och skor i sin fålla. Perfekt väder och inte mycket vind borde bädda för ett bra lopp när 40 brudar i våtdräkt ställde upp för start inför 850 meter simning.

Efter simningen var det dags för 2 mil cykling och då inte som normalt landsvägscykling utan mountainbike i delar av Lidingölopps spåret vilket betyder omväxlande terräng med allt från asfalt till rotigt underlag. Banan var en tvåvarvsbana så där fanns gott om möjlighet att se dom tävlande.

Med cyklingen avklarad så var det ”bara” löpningen kvar , hmmmm bara kanske är att underdriva det hela när man hållet igång i nära 70 minuter men detta är ju Karins paradgren så hon dundrade på och plockade placeringar, alltid kul att se när hon drar på. 5 km löpning och även denna del i en tvåvarvsbana där man nästan kunde välja löparna hela varvet.

Väl i mål slutade hon på en 12 plats vilket är riktigt riktigt bra med tanke på att nästan alla tjejer som kom före henne i mål tillhörde någon triathlon eller cykelklubb. Man blir stolt över frugan 🙂

Aldrig får man ha det riktigt lugnt och skönt, antingen brinner bilar eller så väsnas det utanför fönstret och när man skall kolla så vad det är så hittar man denna (se bild). Ja ja, bättre en i luften än någon i sjön som när jag bodde i Sollentuna och vinden blev kass när dom befan sig över väsjön, ok dom klarade sig precis men jag var rätt övertygade om att det skulle bli ett dopp för balongfararna.

i morgon är det race! Karin skall köra triathlon 🙂 Full race report kommer.

Morgontrött och med slitna ben hinner man ta ett 40 tal tramptag innan det känns som om man passerar en mindre krigszon, bilen eller dom utrivna sakerna pyr fortfarande efter något som liknar en bilbrand på en parkering 150 meter från oss. Konstigt är att det är 150 från vårat sovrumsfönster och vi har inte hört något, antar att det inte behövdes brandkår för att släcka branden.

idag tvingade vädret mig att sluta lite tidigare men innan dess han vi med en riktig dorektörslunch (eller är det läkare), 50 bollar inklusive lunch för 89 kronor – prisvärt.

 

 

(bara så ni vet, kollade igenom polisens händelserapportering och denna incident omnämns inte, så ingen person kan ha kommit till skada utan detta är nog bara något annat skumt då bilen även är snyggt parkerad på gästparkeringen)