= womens health half marathon. Inte ens den mest Cambridge utbildade engelska lord kan uttala det utan att bryta tungan men vad gör det då det inte har med ordkunskap att göra utan helt enkelt bara har med 21 km att göra. Alltså ett halvmaraton där 99,9% av alla löpare är tjejer varav av en var Annika, Karins syster. Gick av stapeln idag och jag gissar att trots en lång distans så hade löparna det bättre än vi som stod bredvid för det var fan så kallt idag. Kyla biter inte på dom flera tusen tjejer som sprang idag. BRA JOBBAT!!!

Att se andra träna och utöva gör en själv väldigt sugen så för min del (förutom cykelturen till och från Djurgården) blev det 4 x 4 intervaller på trainern. Den där lättillgängliga trainern snor tid från utomhuscyklingen.

Annika gick i mål på en riktigt bra tid. ÄNNU BÄTTRE JOBBAT!!!

 

 

 

Nu jäklar har Karins cykel fått ett face lift och gott från tjejig till hardcore racig med nya STI handtag , bakväxel, vajerhöljen och styrlinda. Ok, nu var det ju inte bara en kosmetisk okynnes uppgradering utan milen sliter på prylarna samt att det ena bromshantaget hade fått sig en smäll och blivit trögt. Byter man så byter man upp sig, en enkel regel så blir man alltid nöjd (i alla fall jag som får meka lite 🙂

före bilder

 

Efter bilder. Krävs ju inte direkt ett tränat öga för att se den enorma skillnaden. Kolla bara den smäckra vajerdragningen innanför styrlindan istället för som ovan ”all over the place”, detta betyder många placeringar bättre i motionsloppen 😦 eller??

Dags att låta lägenheten transforma sig från cykelverkstad till bostad igen 😦

Mulet, grått men medvind. Igår vill vi få lite helgcykling och bestämde oss för att besöka farsan så efter en frukost satt vi upp för att trampa dom 4,7 milen. Till en början ok men efter ett tag rätt kallt och till det körde ett småduggande igång. Planen var att hålla returresan öppen med pendeltåget som alternativ så efter besöket hos farsan och en extremt snabb nostalgirunda i Sätuna fattade vi beslut om att ta tåget en bit på vägen. Vi steg av i helenelund och cyklade dom sista 1,6 milen hem.

Det är ju helt perfekt att cykla längs pendelspåren så nästa gång när det förhoppningsvis är lite varmare kan man ju välja att antingen ta tåget till Uppsala eller Järna. Vanligast är ju att det blåser sydligt eller nordligt så på det sättet kan man välja och vraka mellan lång skön medvindscykling utan att behöva förta sig i en eländig motvind. Helgcykling skall vara lång och skön samt alltid innehålla ett kaffestopp, inte vara mentalt påfrestande som motvind är.

Idag är det vilodag med trötta ben efter cykelpendlande och intervaller på trainern men trots det kliar det lite i benen och då är det allt tur att början till dagen inte var ett dugg inbjudande till utomhusaktiviteter. Blev istället cykelvård på Karins cykel som nu har en ny kedja och nästa vecka nya smidiga STI reglage 🙂

Dels längtar jag till våran semester som dels skall gå av stapeln i en liten stuga längst ut på en fastlandsudde i S:t Annas skärgård. Vi seglade ju igenom där för ett par år sedan med harstena som mål och den gången tänkte vi att här skulle det vara perfekt att paddla kajak så istället för hard core versionen då man paddlar mellan öar och bor i tält har vi bestäm oss för en stuga och dagsturer. Skall bli riktigt nice i dubbel bemärkelse då fastland även betyder vägar och vägar betyder cykling så nog skall vi även släpa med några sådana 🙂

 

Bilden är lånad av. http://www7.idrottonline.se/OstersundsKKNjord-Kanot/

Jag längtar även till Lidingö MTB som går av stapeln den 7/5. Jag har ju lyckats gå från absolut sista startled 9 förra året till startled 3 för motionärer och jag vill gärna tro att tiden förra året givit mig en bättre seedning. Nu är det i alla fall hårdträning med intervaller på trainern som gäller så jag kan nå mitt mål på 2,45 över dom 6 milen.

Det är jag som är cyklisten i det här hushållet, det är jag som skall presentera dom stora resultaten på en cykel, det är jag jag och jag men……

Vad händer?

Karin sätter sig och kör ett trainer pass över 1,5 mil där mesta delen är motlut och krossar den tiden jag gjort med minst 30 sekunder men värre än det är att hon sätter den allsmäktiga Watten och klämmer till med 3,5 watt/kg. Låter som det är hon som kommer stå på toppen av bergen på Mallorca och vänta.

kan nästan garantera att minst två Weckman inte kommer sist.

Räknar med stort stöd från alla våra fans när vi dundrar fram över sigtunanejden

 

Nu har man ägnad nästan två timmar med att svettas på ställen man inte trodde kunde svettas, stånkat, suckat och klagat på att det där jäkla berget verkligen inte ger en minuts vila och man får vara glad när lutningen endast är 5,4% i cirka 50 meter. 

Videon eller sträckan var på totalt 2,7 mil varav 1,7 mil är uppför och som värst 11,9% men oftast pendlandes mellan 7 och 10%. Hade lite svårt att gå när det hela var klart vilket påpekades av Karin.

Summa sumarum, konstigt nog var det skoj och VR videon funkade riktigt bra vilket gjorde turen lite enklare. Det värsta är att man hela tiden ser hur långt som är kvar samt att man fasar för vad som skall komma efter nästa serpentin.

Men det allra värsta är att man nu gjort det en gång så nästa gång måste man ju göra det bättre 🙂

  

I alla fall virtuellt. Här skall cyklas en av Tour de France mest mytomspunna och omtalade stigningar nämligen Alp de’huez. Vad jag hört körde den coola italienaren Marco Pantani upp för berget på 37 minuter men då var han ocoolt dopad så jag skall se om jag kan fixa det på en timme utan påverkan av yttre faktorer som vind.

Laddar ner videon på tacx cykelapp för trainern och sen bär det av. Konstigt, jag skall ju inte ens lämna vardagsrummet men är ändå lite nervös, antagligen prestationsångest.

Bättre blir det för igår hade jag ett snitt på 3,1 watt/kg i ett pass med massa motlut och över totalt 15 km. Jäklar vad jag skall vara redo när vi väl står inför första stigningen på Mallorca. 40 års kris vid 45 🙂
Alp de’huez men på riktigt är det en mängd serpentinvägar som alla har fått namn efter cyklister som vunnit där under Tour de France 

  

Vi har ju skaffat trainer. Igår körde Karin 4 x 4 intervaller och idag blev det min tur att testa.

Man har ju läst en del om cykling och börjat förstå att det inte enbart EPO som behövs för att nå resultat utan även en massa träning och mängden kilon på kroppen som spelar roll ( det med kilon får stå för proffsen, shit vad dom måste längta efter en öl och pizza under säsongen).

I det där med träning och kilon på kroppen som gör en starkare, snabbare och lättare plockar man ut ett nyckeltal som är Watt/Kg. Proffsen har ett drömtal som är 6,7 men då gör dom ju inget annat än tränar och svälter till den gräns att riktigt smala människor kan kalla sig tjocka i jämförelse så det kan ju inte vi riktigt relatera till men….

Ett tal får vi och det var ju ingen moralhöjare med tanke på alla mil man cyklar. Min premiär tur över 4 x 4 med 3% motlut slutade i ren besvikelse fast farten var helt OK, kadensen var mellan 90 och 100+ så OK men det där jäkla nyckeltalet var ju bara 2,7 W/Kg vilket då betyder att jag är svag eller fet. Fet tror jag inte så då återstår svag eller kanske, kanske finns där någon felkalibrering av mjukvara och hårdvara?

Facit – jag gjorde ett nybörjare misstag och tog i för mycket i den första intervallen, trodde jag var självaste Eddy Mercx vilket jag surt fick käka upp i dom resterande intervallerna som drog ner på medeltalet rejält. Nästa gång skall jag som minst ha 3 i det där nyckeltalet, inte på något sätt bra men hur som helst bättre 🙂

Summering

  
Så ser det ut i Watt när man förtar sig i första intervallen. Då går det snabbt neråt i dom andra

  

Påskhelgen närmar sig sitt slut. En knytis hemma hos oss med allt som bör vara på bordet för en påskmiddag som sill, ägg, lamm, grönsaker, kakor och kaffe samt men absolut inte minst den mega stora påsen med påskgodis som hittade hit 🙂 Man vill ju inte vara sämre än genomsnitts svensken med dom där 18 kg godis per person och år. En svensk sticker inte ut utan ställer sig snällt i ledet och lever efter devisen lagom fast inte när det gäller godis för där tillhör vi världseliten.

Det om det goda och trevliga så nu till det jobbiga och nyttiga. Ett par turer på cykeln blev det, den första tur och retur Sollentuna, 5 mil där tur var som att cykla utan att behöva trampa men retur var som att cykla utan att komma fram då man körde rätt in i den 7 m/s starka motvinden. Den andra turen körde vi idag och blev en riktigt skön 7 mils tur till Södertälje och tillbaks med macka och kaffe halvvägs, nice 🙂

Så är det, fint väder är inget vi kommer att se varje dag framöver så nu har vi sett till att cykling kan göras medans man ser ut på ösregnet genom fönstret. Grannarna kommer antagligen inte helt tycka att vi är det där tysta äkta paret så mycket som tidigare men vad gör det för skall man bli fin får andra lida pin. Inte vårt fel att Tacx genius låter lite samt kan vibrera vid dom tyngsta intervallerna och vi har ju aldrig klagat på andra som väsnas så ”why not”!!