Eller det varv Karin sprungit oräkneliga gånger och man numera nästan kommer på ursäkter för att slippa springa men som är rätt OK ändå, det ligger ju runt knuten.
(alltså, texten är över bilden den gäller för)
Starten. -4 grader kräver lite mental laddning men med metalldubbar på fötterna skall det i alla fall funka trots halt underlag. Bara att bita ihop fast i det här läget borde det hyfsat lätt att vända 180 grader för att gå in igen.
Första raksträckan och tillika sista spurtsträckan men dit är det ju 50 minuter…. Puuuhh.
Några hundra meter senare och vips, blir ju nästan en lantlig miljö och lugnet infinner sig. 
Man passerar bron som skiljer dom fina från dom fula, dom rika från dom fattiga, hippies från yuppies mm mm. Vi bor på hippie sidan. I det här läget skall man välja varv, mot eller medsols och jag väljer mot för att börja med den sköna kuperade löpningen mot skanstullsbron.
Kutar vidare och får syn på denna mitt i Mälaren kommande från skanstulls hållet och undrar, hur fan tog den sig igenom Hammarbyslussen.
På andra sidan är Södermalm och Södersjukhuset. 
Efter några backar har pulsen jämnat ut sig och det blir lättare att springa men just då dyker denna lockande viloplats med utsikt upp, gissar att en och annan öl intagits av ett par sköna södergubbar just här av under sommartid. Vänder man sig om är det fullt av kolonilotter och där vet man ju hur en midsommar skall firas.
Nu har man kommit så långt att man ser skanstullsbron och allt börjar bli stadsmiljö. Inte långt kvar till östra vändpunkten så bara att stålsätta sig för plattlöpning lägs södermalmssidan av viken. Detta brukar betyda ett jäkla kryssande bland barnvagnar och söndagsflanörer. 
Uppe på skanstullsbron med utsikt över hammarbysjöstad samt mot Götgatan. Nu är man vid point of no return. 
Äntligen över men dags att ta sig ann mängder av människor , hundar, barn och allt annat som rör sig. Först passerar man Eriksdalsbadet med en skymt av utomhusbassängens läktare sedan passerar man ett av alla utegym som finns men just detta är speciellt för här brukar dom som är lite mer hard core hänga. Dom som kör kung fu military combat training i grupp. 
Ett par kilometers löpning på denna sida av viken där man skall passera en träbro samt tantolundens alla kolonistugor. Ser lite coolt ut med dessa små stugor mitt i stan. 
Nästa punkt på löpningen är när man skall välja om man är lat eller hurtig. Väljer man lat så presenteras är en genväg hem nämligen tågbron, tar man den så kortar man av sträckan med ett par kilometer men i sann reportage anda så springer jag under och vidare mot tantoparken och Hornstull. 
Äntligen ser man slutet på södrsidans löpning. Liljeholmsbron tornar upp sig och markerar den mest västra delen av varvet. 
Men innan man får springa över bron skall man ta sig uppför en trappa för några meter äkta stadslöpning på Hornsgatan.
Sista egentliga fysiska utmaningen med denna runda är att ta sig upp för liljeholmspron men nu vet man ju att det inte är långt hem samt att på andra sidan ligger den rätta sidan. 
På toppen av liljehomsbron , alltså den mest västra sidan med utsikt över tåg bron och med bra zoom på kameran även Globen. 
Bron avklarat så nu skall Årstadal med alla pågående nybyggen passeras. Bara enkel löpning längs kajen.
Nu vänder det tillbaks mot öster och man tar sikte mot tågbron på nytt och igen, med bra zoom så kan man denna gång se Hammarbybacken. 
Sista biten längs vattnet och det blir nästan lantligt igen. Nu är det inte långt kvar men en kort brant backe som brukar kännas i benen skall bestigas. 
Tillbaks vid bron som skiljer dom skolade från dom olärda, dom med kontor från dom på fabriksgolvet , bla bla bla.
Ok riktigt så är det ju inte utan mest lite intern humor. 
Nu 50 minuter senare blir äntligen startrakan en spurtraka.
Sista trappan och man är tillbaks där det hela började. Nu kan man med gott samvete ta plats i soffan 🙂
Weckmans - Från Smygehuk till guldbröllop 