Nu är året nästan slut och dessvärre ser det ut som om karin skall avsluta det hela med halsont och så 😦

I övrigt har det ju inte vart något speciellt förutom en massa terrorist saker, flyktingkriser och skumt klimat, både politiskt och vädermässigt men ja ja, allt måste gå vidare.

Sorry, lite speciellt var det ju allt 🙂 Johansson blev ju Johansson Weckman men det återkommer vi till. Bara en sak som är viktig först, som det ser ut har ingen hetat Johansson Weckman sedan 1700 talet. Karin är alltså unik (på många bra sätt).

Sorry igen, Svante föddes ju och det är ju riktigt stort 🙂 Karin blev moster och det gör ju mig till artificiell morbror tor jag. Coolt är det.

Etapp 1 – prologen

Detta år startade snöfattigt vilket ju är supertrist med tanke på att vi båda investerat i nya längdlagg som endast fick provköras i konstspåret ute vid Lida samt ett par vändor i Rotebro. I övrigt hade vi ju fullt upp med att försöka det vi försöker samt att någonstans här påbörjades den seriösa delen av våran planering för bröllopet.

Bröloppsplanering är något man bara skall göra en gång (av olika anledningar 🙂 då det lätt kan leda till total sinnesförvirring pga det logistiska mardrömsscenario det faktiskt är.

• Plats
• Mat
• Musik
• Ringar
• Blommor
• Kläder
• Inbjudan
• Tårta
• Fotografering
• Skatteverket
• Psalmer
• mm mm mm

Etapp 2 – Time trial

Det här kan man säga börjar någon gång i mitten av Maj. Något som har känts ganska avlägset och som gjort att man invaggats i en ”gott om tid” känsla tar en totalvändning och omvandlas till , shit!!! Har vi allt på plats, kommer det regna, vart skall vi fotograferas, frisörsbesök mm mm.

Mitt i det hela kom ju även ett gäng grabbar och knackade på. Dom ville dricka en massa öl och sprit samt spela bowling mm. Ingen bra kombination och detta viste Karin på förhand men valde att inte förmedla. Trode ett bra äktenskap innebar öppen och ärlighet men förstås, i detta läge var vi ju inte gifta.

 

Tiden kan ju bara gå framåt och så även för oss. En vacker, eller rättare sagt en dag då det öste ner från himlen stod man i lägenheten och vässade stylingen framför spegeln. Fracken satt som den skulle, skorna blänkte och jag tänkte, GC (George Cloney) du har inte en chans.

Allt klart för nästa uppdrag som var fotograferingen. Den var från början planerad att ske ute vid kyrkan men regnet kastade om planerna så vi mötte upp våran energiska/entusiastiska fotograf på Torpa pensionat vilket visade sig vara en riktig vinstlott. Fotografen tvingade in oss i olika poser i olika miljöer både ute och inne, gav en massa instruktioner på tysk/svenska, började flytta möbler och det hela kändes allmänt konstigt men samtidigt rätt skoj och tog bort en del nervositet som byggts upp inför det som komma skulle. Bilderna blev riktigt bra och ett speciellt tack till Annika som också fick ta tysk/svenska instruktioner från fotografen (assistenten).

Nu var det dags, vi hänger i ett förrum till själva kyrkan och sneglar ut på vänner och familj som börjat samlas. Den där coola bättre en George Cloney känslan är som bortblåst och utbytt till en ”hmmmm snart är det dags, jag är riktigt nervös” känsla. Vi vet ju vad vi skall göra och säga men ändå är man inte helt säker på att kroppen lyder hjärnan. Musik, ut i gången, börja gå, kolla framåt – det går inte, kolla på alla, håll takten, det går för fort, framme vid altaret. Konstigt men just den där stunden vid altaret är rätt suddig i minnet men jag vet att Karin sa JA (hon heter ju Johansson Weckman) samt att hon som sjöng gjorde bra ifrån sig 🙂

 

 

Allt klart, vi är nu gifta. Dags att ta sig ut till Torpa med raggarbilen. Ankomsten till Torpa skulle ha vart sjövägen men inte riktigt läge för en färd med flotte i ösregnet. Välkomstskål, en god middag, en massa bra tal, vals, tårta och en del fest blev det innan vi drog till Trosa för att slappa i bröloppsviten. Ett speciellt tack till Astrid som höll ihop det hela på absolut bästa sätt. Astrid tog dessutom kort därefter studenten vilket självklart också firades 🙂

Ettap 3 – The real tour

Det är har jag ju redan vart ganska informativ om så lite kort

• 110 mil
• Från Årsta till Lund via Smykehuk och Falsterbo
• 9 dagars effektiv cykling
• En halv dags regn trots en rätt kass sommar
• 8 olika hotell
• Inte en enda punktering eller reparation av cyklarna
• Sverige har en massa skog och det går att cykla racer på grusvägar
• Blekinge är verkligen upp och ner
• Skåne har verkligen motvind
• Lita aldrig på cykelfrämjandets estimering av antal mil per etapp, i verkligheten är dom minst 5 mil längre
• Se till att Karin har stort förråd av energibars
• Se till att inte tro att det hela är ett långt race (som jag, som klagar på hastigheten)
• När benen vill ge upp , tänk – cykling är ju jätte skoj

Tack för alla bidrag som hjälpte oss på denna tur och tillika bröloppsresa

Hmmm 🙂 Det här måste man ju göra om någon gång men i Italien eller så där dom har cykelväder

Etapp 4 – resten av sommaren tills nu

Med utvilade ben var det dags att fortsätta vardagslunken med en jäkla massa jobb och för den som inte känner oss, en och annan tur i ett löparspår, på ett par rullskidor eller ja just det, mera cykling. Men vardagslunk måste ju ibland brytas så det blev en tur till Gottland under sensommaren vilket för min del var första gången till Fårösund och Fårö. Riktigt trevligt ställe som jag gärna åker tillabaks till och där var ju en av dom bästa cykelrundorna jag gjort i Sverige tills nu. Trist var att jag sumpade kameran.

Även under denna period var det några grabbar som ville dricka en massa öl och sprit men denna gång på Åland.

 

Hösten bar även med sig en avstickare till Högbobruk för en lugn stillsam stund i SPA miljö bland orientalisk musik och rökelse för att på bästa sätt hitta sig själv och lugnet inombords. NOT!! Här blev det dubbla pass på MTB och rullskidor, vila får man göra i graven.

Om cykling, jag hade ju som mål att klara 500 mil på ett år men det ser ut att bli problematiskt. Kan ju lägga en rejäl slutspurt imorgon men…..

Loggade mil på cykeln + 110 mil från touren blir ju inte mer än 465 mil. Bättre tag nästa år.

Andra höjdpunkter under året var ju fårstås

• Premiärmilen – shit vilken dålig tid (Niklas)
• Lidingö MTB – det var skoj, 6 mil på mountain bike och en hyffsad tid (Niklas)
• Lida Loop – igen 6 mil på MTB men denna gång i en massa lera och alldeles för teknisk terräng (Niklas och Karin)
• Stockholm Ride – 13 mil landsväg enligt arrangören men som blev 15 mil, snacka om lurad. (Niklas och Karin)
• Lidingö triathlon – Den tjejen är en kämpe, sprintdistans i terräng. (Karin)
• Stockholm triathlon – Karin gick från sprint till olympisk distans. Man kan bara vara imponerad. (Karin)
• Trosa stadslopp – Några få sekunder från sitt rekord (Karin)
• Tjurruset – lera, lera och ännu mer lera inklusive simning i lera. Jobbigaste året. (Niklas)
• Seedningslopp till GBG varvet – jag missade att kolla men fort gick det (Karin)
• Lidingöloppet – 3 mil terränglöpning och hon satte personbästa, rejält (Karin)

Sist men inte minst, julen kom och snön saknades igen men en trevlig kväll med 11 personer blev det, fattar inte hur svärmorsan får till det med all mat men garanterat mätt blev man. Kul var även att riktiga morsan vad hemma och kunde vara med.

 

Nu är vi där vi började och Karin har fortfarande ont i halsen 😦

Ett riktigt bra år trots en del besvikelser som vi får lägga bakom oss för att ta nya tag under nästa år. Det jag vet och har vetat sen den första dagen är att Karin är tapper, en kämpe av rang. Tillsammans ordnar vi allt 🙂

Gott nytt år!

 

Igår ville jag ha cykelintervaller och då är det ju Årstafältet som gäller men oftast utan snö. Denna gång låg där ett lager hårdpackad snö men med pannlampa på hjälmen, extralyse på styret och dubbade däck blev det en exotisk intervallkväll där den kyliga luften gjorde att det brändes ner i lungorna. Konstigt men jag var den enda som hade den idéen igår kväll 🙂

Idag körde jag exotiskt nummer två. Karin känner sig lite risig men följde med och tog en promenad upp. 4 vändor upp och ner bland ungar som med bättre förstånd använder backen till något mer lämpligt som pulkaåkning medans jag använder den till jogging. Puls får man och Max var den på 178 vilket jag inte har lyckats med på cykel eller normal löpning. Rätt coolt med en backe mitt i stan och hoppas dom får lite mer natursnö på konstsnön då det faktiskt skall köras en deltävling i alpina världscupen där nästa år, parallellslalom.

(bilden lånad från stadsmagasinet)

idag var det premiär för pannlampalöpning. Man väntar och väntar på att det skall bli mörkt och tar då bilen ut till nackareservated utrustad med pannlampa på skallen. Vi brukat springa terrängmilen där ute och den innehåller en del rotiga stökiga partier som till och med i dagsljus gör att man trippande får se upp så då kan man tänka sig att det inte helt blir enklare när det är kolsvart ute.

Tanken var att få springa på barmark men när vi väl kom igång så börjar det snöa och vart efter vi kommer längre så snöar det mer och mer vilket gör att det rätt snart inte kan räknas till barmarkslöpning. Inget fel med att det snöar men att springa i mörker med pannlampa kan nästan ge en sjösjukekänsla när man är ovan samt att snön kommer mot en som värsta star wars scenen vilket inte gör saken bättre utan har en nästan hypnotiserande effekt i ett läge som kräver fokus på vart man sätter sina fötter 🙂

Kul är det i alla fall och ett spår som man normalt kan ganska bra blir som ett helt nytt när ens synfält är begränsat till längden och bredden på den ljuskägla strålen från pannlampan ger.

Julklappar så klart (eller?)

Och käk, julen är en tid för extrem viktökning och vi bör alla ta oss ur det hela med minst 10 extra myskilon runt midjan. Vad är då en bra start, jo en traditionell julhög 🙂

Men sist men inte minst kommer juljoggen 🙂 Ett varv runt årtsraviken sitter som en smäck efter allt frossande

Lyssnar till cyklisterna och låter mildvädret hänga över oss. Bra då man slipper 18 lager på lager för att lyckas hålla värmen men riktigt trist för att man tvingas byta däck stup i kvarten, dubbdäcken har åkt på och nu åkt av. Ett bra incitament för att köpa nya cykelprylar, måste bli ett par kompletta hjul till 🙂

Julen är runt knuten och Ernst överpyntar ett hus i vanlig ordning och då vill man ju inte vara sämre. Mozartbollarna är redo för chokladdoppet men jag är skeptisk, tror inte jag lyckats blanda in konjaken i mandelmassan ordentlig så ett par av bollarna kan nog anses vara något som värmer ordentligt en råkall kväll. Tur att påskkärringarna tigger på påsken och inte på julen.

Allt det där sockret gör att man blir sugen på att göra sig av med det. Nu måste här planeras kvalitetscykling till våren, Mallorca verkar nice 🙂

Karin och jag på ett par racercyklar! Låter lite bekant.

Blev en skön tur till Hellas för att få några mil i benen på cykeln, Karin var med och gissa vad, antilopen från Östergötland sprang terrängmilen.

Cirka 0 grader och klarblå himmel var rätt skönt efter den säkert en månad långa perioden av mörker, regn och blåst. För min del blev det 2,5 mil på sugande grusvägar men vad gör underlaget så länge man får köra med dom normala däcken för imorgon åker dubbarna på och jag måste bli en outlaw eftersom jag faktiskt cyklar en liten bit på Hornsgatan till och från jobbet.

På toppen av cykling och löpning blev det en massa gott , lussefika med skinka hos brorsan samt middag hos Karins syrra gör att vi nu sitter hemma i soffan som två gödgrisar. Kan tänkas att man hoppar upp i sadeln på nytt imorgon för att kompensations cykla 🙂

Bild på ett tufft parti av Hellas som fungerar som en magnet. Hur man än gör hamnar man där och måste bergsklättra med cykeln på ryggen à la sherpa style.

När man väl är uppe och pulsklockan fått arbeta sig varm väntar lite skön skogscyklin på fin stig

Eller vad nu dagens blåsväder heter.

Man blir laddad av att se andra kämpa så efter att ha kollat på dagens skidstafetter så ville man ut, trots ett jäkla blåsande och hotfull himmel (igår distans cyklade jag i duggregn inte skönt) bestämdes här att det skulle bli intervaller på Årstafältet.

4 x 2km med stark motvind i två väderstreck var riktigt jobbigt och det märktes på snitthastigheten som gick ner med 3 km/h över dom 4 intervallerna jämfört med när jag gör dessa i bättre förhållanden. Nu är dom i all fall över och man kan med samvetet på topp slappa resten av dagen 🙂

Körde med pulsband idag och det är bra svårt att få upp pulsen på cykeln. En del säger att det är en åldersak men det vägrar jag tro på.

Då det typ är mörkt i 70% av dygnet och det förhoppningsvis snar blir för halt för att dundra runt på Årstafältet börjar tankarna gå mot inomhusträning och tanken på att införskaffa en trainer börjar växa sig starkare och starkare men måste först ta reda på om vi kommer att få ilskna grannar på köpet, maskinen skall tydligen låta en del.

En kille på ett forum skrev ”varför skall vinterträningen behöva lida för att man har tjuriga grannar” samt något med att man får muta dom 🙂

En uppdatering i jakten på 500 mil på ett år

Just nu på klockan 360 mil + dom 109 milen från cykelsemester = 469 mil.

BARA 31 MIL TILL MÅLET

Efter alla dessa olycksfria mil i sadeln detta år så faller man offer för sin egen idioti.

När vi tar körkort vår vi lära oss att trots att det är mildväder på vintern och alla gator är rena och fria från is så kan det fortfarande betyda halkrisk i dalgångar och på ställen dit solen inte når. Det borde man ju komma ihåg men………. Nix Pix.

Klockan är runt 18.30 och allt man vill är att komma hem från jobbet så vad gör man, jo man laddar på och glömmer vilken årstid det är.

Vid Ulriksdals golfbana måste man ta sig under E4:an och gissa vad, solen kan ej lysa igenom en motorväg. För att komma under en väg så kan det betyda att man måste ner och sedan upp och det skulle kunna kallas dalgång så vad händer??? Jo cykeln bestämmer sig för att inte stanna kvar i tryggt förvar under min häck och jag blir liggande hjälplös som en sköldpadda på rygg tänkandes – idiot, du borde veta bättre.

en skön lång olycksfri trend är bruten men skall man se till trender borde det betyda att jag har många olycksfria mil framför mig 🙂

ingen större skada skedd, bara lite på cykeln, en lite stött höft, en sträckt ljumske men en rejält stukad stolthet.

Nästan 420 mil cykel sätter sina spår på cykeln vilket jag fick uppleva härom dagen när helt bakväxelvajern helt plötsligt bestämde sig för att gå av vilket innebar att endast den absolut tyngsta växeln funkade. Inte kul när man har slitna ben och bl.a. Västerbron kvar att tampas med.

Vad som är kul är att få meka men precis som det kan vara skoj kan det vara oerhört frustrerande och då speciellt som shimano ändrat på vajerdragning till 2015 års modell.

 

Youtube har allt och efter att noggrant analyserat ett antal mekarvideos var det bara att sätta igång men icke sa Nicke då inget stämmer och frustrationen stiger. Upp i lägenheten på nytt (ingen täckning i källaren) för att igen surfa internet och vips så hittar jag den, en video där en dubbad Japan från shimano lugnt och metodiskt förklarar vajerdragningen till 2015 års model så nu borde det som han får att se enkelt ut även funka för mig vilket det också gör, till 80%.

 

Nu har jag metoden men cykeln växlar inte så dags att i ännu mer frustration ta till storsläggan, här skall bli total nedmontering som oftast slutar med ett hål i plånboken och en lite gladare cykelreparatören men nu är jag laddad och med målet att spara 2000 som ett liknande reglage kostar drar jag igång. Skruv för skruv och små delar sprider sig i soffan, detta kan aldrig gå bra då det hela skall ihop igen, bye bye 2000 kr som nu vuxit till 3000 då cykelmekanikern antagligen fått ett större jobb med mer montering men….. Där är den, mitt i hela den japanska ingenjörskonsten sitter en liten kantig ståldetalj som helt klart inte hör hemma, YES och jag får flow. Lyckas montera ihop allt i lagom tid före vårat kvällsavsnitt av Breaking Bad som kommer att bli ett skönt avbräck från cykelfixande men det håller bara i 20 minuter då tankarna ligger kvar hos cykeln så jag får igenom en pausning för att snabbt springa ner i källaren, sätta tillbaks reglaget och ställa in växlarna 🙂 Äntligen infinner sig lugnet 🙂

 

Som en liten bonus bör jag även ut styrlindan

 

prylarna är uppe, lussekatterna är på jäsning (skall in i ugnen vid midnatt) och av skramlet i köket tror jag en batch med pepparkakor är på väg in nu.

En jäkla tur att träning står högt i kurs hos oss 🙂

inlägg à la Facebook , matbilder.

Så kan vi ju inte ha det så jag slänger med en favorit i repris.