Nästa lördag är det dags, 30km upp och ner där agnarna sållas från vetet, dom otränade från dom tränade, machon från nachon (den du) men där alla som går i mål är lyckliga och kan räkna med träningsvärk i några dagar.
Förädiska snabbpartier som lockar upp farten bara för att loppet skall visa vem som bestämmer när det den sista milen kastar in (djävulskt klingande) namn som Karins backe och Aborrbacken men när den förstnämnda är avklarad är det bara 3 km kvar och man vet att det hela är fixat. Jag sprang förra året men detta år är det Karin som håller Weckman fanan högt och jag som får cykla runt för att kunna heja på vid så många platser som möjligt och då speciellt i dom där backarna.
Och så det där med zoo, här är vad vi hittade utanför sovrummet här om kvällen. En hel flock av dom.



















