Utan sina Haribo-nappar

Niklas på cykeln slappar

Nappar i all ära

Idag blev han varse hur bra en bar kan nära

Han åt en bar och strax

var kadensen tillbaks på max

I morse lämnade vi våran tvårummare på hotell flora viola i Ronneby och som vanligt, tack för lunchmackorna, solen sken och bäddade för en bra dag på sadeln men ack så fel vi hade. Det hela övergick till mulet så benvärmarna åkte på vilket dög rätt bra genom det super kuperade och cykelovänliga landskapet Blekinge (alltså fint men jobbigt) tills vi kom in i Skåne och den ständigt stadiga sydväst vinden tog ut sin rätt vilket för första gången denna tur gjorde att våra förstärkningsvästar åkte på.

Färden fortsatte mot Bromölla (varför känner man igen det?) och på vägen fick vi ta del av landsbygden när den är som bäst, Stora Ensos process fabrik 🙂 Med facit i hand som säger att när vi tror det är ett par mil kvar men alltid visar sig vara fyra mil stannade vi för att ladda med energi innan vi tog fram ipaden för att få dom dåliga nyheterna men denna gång var det faktiskt bara två mil kvar, snacka om bortkastade bars. OK för Barin är en bar aldrig bortkastad 🙂 ” Barin bar en bar hella vägen till Zanzibar, gick in på en bar och beställde en ny bar för att äta den hon redan har, den som spar bar han har”

Tack för svare gällande grödorna – Olvon, ärtor, vaxbönor, vete mm, alla vinner första pris eftersom vi ej kan rätta svaren

Nu är vi vid havet i Åhus och skall gå gör att ÄTA 🙂

Sist var vi hos den där tuppen och sedan gick färden vidare mot Kristianopel (världens ände) vilket var en riktigt fin utpost mot havet med en gästhamn och dagen till ära en Ford Mustang träff. Cyklingen dit var perfekt, cykelbenvärmarna åkte av och vi fick köra en flack kurvig väg, Nice 🙂

Efter paus och mackor från ytterligare ett generöst hotell drog vi mot väster vilket också var det hållet vinden kom från så för första gången under alla dessa mil fick jag en rejäl svacka och var tvungen att stanna till, dom stora packväskorna blev ett vindfång. Efter stoppet gick det bra och vi kom till Karlskrona som vi bara passerade för att ta oss till Ronneby, samma vind och cykling i samma väderstreck, mera slit men trots rejäl energidipp landate vi på hotellet och har nu fått återställa behovet av kalorier.

Karin heter inte Karin utan numera Barin då det dinglar med energi bars på hennes ryggsäck – hon har stort behov av att fylla på depåerna, det har nog jag med men är för dum för att förstå det.

Imorgon, fullt ös mot Åhus

Kan någon meddela vad det är för grödor?

.

Tror vi fortfarande är i Småland men vad gör det när vi stannat för 5 mils vila i Torsås, Torsås som är vida känt för Tuppen 🙂 Vanilj och chokladbollar och vi är snart på väg till Kristianopel.

än så länge har vi haft regn, regn som övergått till mulet, snart sol och en massa åkrar med olika grödor som vi inte har någon aning omvald det är.

Idag har vi fuskat, vi avvek från leden ”cykelspåret” för att snabbare och på kortare tid ta oss till Kalmar där vi är nu så benen/rumpan får några extra timmars vila inför dom 3 nästa etapperna innan en hel cykelfri dag i Ystad. Vi är rätt trötta efter 1 x 7,5 mil – 1 x 12,5 mil – 1 x 14,8 mil – 1 x 14 mil – 1 x 8,5 mil I rad. Vi ville ta en tur över Ölandsbron men den får man inte cykla på så vi satsar på en prommis till centrum.

Dagens cykling var fin med vind från ett ganska bra håll och strålande sol hela vägen. Inte lika långa ödesträckor som tidigare men mer samhällen och bra utsikt mot havet med Öland en bit bort + den blå jungfrun.

I morgon lämnar vi Småland för att cykla i Blekinge vilket jag tror blir riktigt bra och säkert fint med Ronneby som nästa stopp.

 

Cykelbrännan börjar ta form

Huuuu en lång dag på cykeln! Vackert väder hela vägen men massor av grusväg som riktigt suger ner cykeln och avlägsnar massor av det som gör cykel till ett lysande transportmedel, nämligen rullfunktionen.

Inte så mycket sevärt på den här sträckan utan mest slit men nu är vi Oskarshamn och ser fram mot en stor middag (gps säger att jag bränt 3800 kalorier). Karin ser nog mest fram mot middag eftersom hon drog en nitlott i Västervik, bra för mig som fick äta extra mycket 🙂

Btw, även hotellet i Västervik försåg oss med mackor 😉

Något som var lite coolt idag var att vi såg en räv på bara några meters avstånd, den stod mellan Karin och mig på en rätt öde väg och vågade inte röra sig. Gissar att det bara var en valp.

Dags att ÄTA!!

 

Dagen började på bästa sätt med strålande sol, värme och ett (igen) generöst hotell som bjöd på lunchmackor 😉 att ta med, lite krångligt att ta sig ut från Söderköping men väl på landsvägarna bjöds det på en av dom bästa cykelsträckor jag cyklat på i Sverige dvs, knappt någon trafik, mycket kurvor, upp och ner men utan att man led av uppför. Detta höll i sig en 4 mil men därefter blev det skogsstig/löparspår nästan hela vägen till Valdemarsvik. I Valdemarsvik hade vi 5 mils vila med fika vilket är både skönt och trevligt men……….

För eller senare händer det, regn regn regn och regn. Nästkommande 6-7 mil hade vi allt från ösregn till duggregn och våra medsläpade regnkläder fick visa vad dom gick för vilket dom gjorde bra 🙂 En snabb avstickare till Kaggebo där Karins familj haft sommarställe men vi (jag) ville vidare då vi fortfarande hade en del mil kvar.

Jo just det, en del mil kvar!!!! Enligt cykelfrämjandet ckulle hela sträckan vara 11 mil så vi tänkte att det blir ca 12 mil inklusive avstickaren till Kaggebo och när gps visade 11 mil kändes det rätt lätt att bara cykla i mål men…….. Då dyker det upp en skylt som säger 2,4 mil till Västervik vilket är en enorm besvikelse samt att så här i efterhand kan jag även  säga att dom 2,4 milen var bland dom tuffaste milen jag cyklat, inte bara för att man hade en hel del trampande i benen utan även för att den sträckprofilen verkligen var upp och ned där upp var riktigt brant.

Nu är vi i Västervik, JIPPI 🙂 Dags att äta.

Äntligen framme i Söderköping – denna dag var slitsam trots riktigt bra väder även om varenda meteorolog utlovat regnskurar lite här och där på våran rutt men det enda vi såg av det var på avstånd när vi tog färjan över bråviken.

Första biten från Trosa till Nyköping kändes riktigt bra och det gick fort (tyckte vi) fast det var ganska kuperat men när vi stannade till för en navigationscheck i Nyköping hade vi bara 55 km på gps’en vilket var en besvikelse när jag trodde vi plockat ca 70 km inklusive en mils trevlig avstickare till Stedörren. Ja ja bara att kämpa på så efter lunch som bestod av mackor från det generösa hotellet i Trosa drog vi vidare men då hade Karin tappat tempot. Det där med hennes tempoförlust visade sig vara temporär för ca 40 min senare var den tillbaks så vi har nu lärt oss att hon har en sådär 40 min fördröjning mellan energiintag och effekt från det.

Vi kör vidare och hamnar på en lång (1,5 mil) grusväg vilket inte är så skoj när man kör på en racer som Karin gör men det gick bra. Färjan över Bråviken blev en välbehövlig paus inför dom sista 2,2 milen till Söderköping, dom milen körde vi rätt fort men jag fick kämpa både mentalt och styrkemässogt men nu är vi här 🙂

Dags för mat och sedan glass på ett ställe som Karins syrra Eva tipsat om.

Nu är det en stund senare eftersom jag inte kunde posta det första jag skrev när jag först skrev det så vi har ätit samt käkat den där glassen. Glassen var USA stor och jag har nu magknip men gott var det.