Någon gång

Sitter och tänker på att det där med Vätternrundan skulle vara skoj men att det känns så eländigt svårt att anmäla sig. Först bli medlem på deras hemsida och sedan pricka in rätt dag för att göra anmälan, platserna tar ju slut så fort. Konstigt att så många vill cykla 30 mil i ett svep. Med dessa svårigheter som jag verkar ha problem med att överkomma så går tankarna mot att kanske någon gång köra en av dom riktiga klassikerna som Liege – Bastonge – Liege på 27 mil eller varför inte utmana sig med Paris – Roubaix med alla kullerstenar och avslutning i en velodrom. Vore coolt att få cykla i Belgien eller Frankrike där cykling är som cricket är för en pakistanier 🙂

Får drömma vidare men tills dess är nu i alla fall anmälan till Lidingö MTB 60km fixad samt snart även Smackrundan 130km på plats. Maj blir mycket cykling, motionslopp två helger i rad och helgen där efter njuter vi av sol och bergscykling på Mallorca.

 

Liege – Bastonge – Liege

Inte mycket I ”Grand Tour’s”

Men en jäkla fart för en glad amatör som cyklat hela vintern på en stabil cykelcross.

igår körde jag tur två med den nya hojen. Till och från jobbet och kan inte sluta imponeras över hur vansinnigt snabb den är. Backarna ser man fram mot i glädje och vid Västerbron hoppas man att någon sån där ”medelålders man i lycra” skall anta utmaningen utan att fatta hur dumt det är att slåss mot väderkvarnar 🙂

Nu har jag i alla fall testat farten och hur enkelt som helst kommit upp i +46 km/h innan jag slog av för att det faktiskt blev lite svajigt på dom smala däcken men snart, när jag fått in känslan på hojen skall här nog växlas upp en växel för att nå 60 km/h på den perfekt svagt nedåtlutande sträckan mellan Helenelund och Ulriksdal. Det blir rekord för mig över en så pass platt sträcka.

image.png

Premiärturen klar

och vilken känsla att få dra på med en Wilier Zero 9. Nu ser jag fram mot första långpasset på hojen men det får vänta lite, fortfarande för mycket grus på gatorna och jag vill inte ha några försässongsstenskott på det italienska fullblodet. Ja ja en cykel är till för att cyklas på men….. Minst lika mycket för att titta på.

Elvis kan återuppstå, Sverige vinner guld i fotbolls VM , Zlatan blir ödmjuk, Trump skaffar ny frisyr. Allt detta är stort men i helgen går cykel expo av stapeln och det är fan större 🙂 Bäst att gå dit utan kreditkort – mycket kolfiber i omlopp.

Jingle bells, jingle bells

Tomten känner inga gränser, inga årstider eller så har hans ålder tagit ut sin rätt för idag, så här tre månader senare var han här.

Tomten är ett stort fan av motionscyklister och anser att man skall göra vad man kan för att spara in någon minut per mil så att man istället för att placera sig på plats 150 av 250 kan rikta in sig på topplaceringar som 120 eller något liknande. Som jag nämnt tidigare, varje gram mindre på ”cykeln” ger ett bättre samtalsämne i möten med andra cyklister 🙂

Dom nya hjulen har anlänt samt en bonus för att jag vart så snäll det här kvartalet, en sadelstolpe i materialet som för grabbar är som diamanter för tjejer, ja just det, ”kolfiber makes the world go round”

imageimage

Huskurer är bra

Men husturer är bättre.

Efter en supergod middag igår bestående av hemmagjorda hamburgare så åkte man som brukligt hem från Södertälje proppmätt och nöjd men med lite tankar på kalorier in måste bli kalorier ut så vad är då bättre än en huskur eller rättare sagt en hustur.

Vi hade hoppats på att det strålande vädret igår skulle återupprepas men molnen vägrade ge mig sig och vinden gjorde det kallt. Husturen är en rätt skön blandning av stads och förortscykling men med 100% cykelbanor som till största del är rätt folktomma. Den enda biten som kan innebära lite slalom mellan flanörer som inte kollat ner för att se dom tydligt målade cyklarna som upprepas typ var tionde meter är den längs Södermälarstrand mot Vikingterminalen men där finns så mycket att kolla på så det gör inte så mycket att farten hålls nere.

Rundan är ca 2,5 mil och rätt platt, alltså en så man tar sig an när man vill ha något som är helt OK men inte tar allt för lång tid. När gatorna är sopade så skall den riktiga racern ut för då skall här sättas varvrekord 🙂 Blir nog även ett försök att ta rundan på rullskidor någon gång.

image.png

Jakten på sommaren fortsätter

Så gör även jakten på den självcyklande cykeln eller om man nu någonsin kommer att ta ut den på gatorna, kanske låter den stå lutad mot väggen som en konstinstallation.

Nej då, den skall allt cyklas så fort gatunämnden eller vad dom nu heter har sopat gatorna rena från grus så man slipper stenskott eller en ofrivillig vurpa med dom smala hjulen.

just det, jakt på självcyklande cykel och smala hjul leder en osökt in på ett paket som just nu är på väg hit från Holland och som innehåller den första uppgraderingen. En uppgradering som görs innan cykeln ens rullat en millimeter på dom allmänna gatorna men som är 100% nödvändig för den ultimata cykellyckan….. När gatorna är sopade och solen lyser om någon månad eller två.

Shimano RS81 C35 – alltså ett par nya hjul i en kombination av kolfiber och aluminium som har en profil på 35 millimeter , rena aero modellen nästan.

Kolfiber är Guds gåva till cyklisten

image.jpeg

3 x Weckman blev 4 x

Då bar brorsan blivit 60 och skall med till Mallis på träningslägret i slutet på Maj. Bara att förbereda benen på klättring för i vilket väderstreck vi en kan tänka oss att cykla kan vi räkna med att ett berg står i vägen 🙂 Vi skall ju bo mitt i dom 🙂

vilse lär vi ju inte bli nu när dom där 60 åren även belönades med en gps till cykeln. Till den som inte fattat det hela ännu så upprepar jag här. Cykling räknas inte med vilken styrka man har i benen eller vilken syreupptagning man har utan det Bela räknas i mängden kolfiber och elektronik cykeln är bestyckad med. Därför har vi även sett till att där står 3 x lättvikts Trek hojar bokade i våra namn. Dock analoga men vem vet, kaske tar vi chansen att prova Di2, elektroniska växlar för vem orkar igentligen vicka lite på handen för att byta växel.

Innan turen till Mallorca skall vi alla dock få bekänna färgen i den 13 mil långa Smackrundan så vi får se om det där med att styrkan i benen inte räknas för dessvärre kan vi nog inte skylla på materialet 😦

Shit vad jag längtar nu

 

image.jpeg

(Bilden lånad från duva-pollensa.com)

Och Trek hojar har vi testat klättringar med tidigare, i bergen utanför Nice så inte ens på Mallis lär vi kunna klaga på materialet.

image.jpeg

 

 

Trist mellansäsong

Nu har nog skidorna gjort sitt och skall åter förpassas till källaren. Minusgraderna hängerkvar så cyklingen innebär fortfarande en massa lager på lager och fullt dubbade däck som inte alls rullar som man vill. Den nya racerhojen står fortfarande lutat mot väggen i väntan på rensopade gator men det tar nog ett tag till.

positivt är i alla fall att det blir ljusare och ljusare ute så snart skall man nog slippa cykellampan åt ena hållet på cykelpendlingen men i väntan på bättre tider så kan man ju planera lite. Funderar på att i år igen anmäla mig till 63km Lidingö MTB den 6 Maj även om dom vet att ta betalt men loppet var skoj och man vill ju slå rekord. Helgen efter vill jag få cykla lopp med racer cykeln så 130 km Smackrundan skulle passa fint.

Dessa två lopp blir en perfekt genomkörare inför det man verkligen längtar efter. 1 vecka på Mallorca i slutet på Maj. Cyklarna är hyrda och bergen väntar, shit vad det skall bli nice att få slita uppför och susa nedför.

Förra året cyklade jag runt lidingöloppet på 3,09 så om jag kör detta år så blir målsättningen att klara det på 2,55. Borde gå om jag blir uppgraderad från sista start led som förra året till något lite tidigare. Har ju många fler cykelmil i benen detta år.

image

 

Här är bandrsgningen från 2015 års smackrundan

image

 

Sist men inte minst

Då har vi bränt av den sista skiddagen, 30 km var beställt och det blev 32.

Vi har ju redan gjort ett par 22km turer som börjar med ca 5 km stigning och vad gör man då för att få ihop 30 km? Jo man kombinerar dom tidigare turerna så att det bli en och där till slänger man in ytterligare en stigning på 3 km vilket då slutar med 32 km som innehåller 1000 positiva höjdmeter, inte illa 🙂

förutom mittåkläppen och ösjöstugan som var favorit i repris fick vi idag även se Kariknallen så nu är topparna kring bruksvallarna avklarade och vi är rätt nöjda.

image

image.jpeg

imageimageimageimageimage

Våfflor med hjortronsylt

tro nu inte att vi låg på latsidan bara för att inget skrevs här igår. Nej då, Karin och Annika körde 13km spåret på förmiddagen medans jag trollade ihop 12 km i lite blandade spår och sedan drog vi 6km slingan på eftermiddagen 🙂

idag var det turåkning på schemat. Delmålet var ösjöstugan där vi läst att dom serverar våfflor mot priset av en dagslön men det får det ju vara värt. Som vanligt när man skall upp på kalfjället börjar allt med 4-5 km uppförsåkning som gör att man får upp värmen rejält, sedan belönas med storslagen fjällsåkning i perfekta spår och till sist sitter man där och glufsar i sig en våffla mitt i ödemarken, nice 🙂 Hemvägen valde vi att ta via Ramundberget och denna gång dom sista 8 km på det spåret som går längs med men på den norra sidan om Ljusnan. Blev lite raceåkning och om det hela inte tagit slut efter dom beräknade 8 km så hade jag aldrig kunnat hänga med i Karins tempo 🙂 Totalt loggade vi ca 22 km.

Sist men inte minst, dom där två tjejerna kan verkligen åka utför. NO FEAR

imageimageimage