Idag var första gången denna höst som cykellampan behövdes när man åkte hem, vet inte om jag stöttar det där med tidsomställning för vem bryr sig om ljus på morgonen då 5 av 7 veckodagar ändå bara betyder transportsträcka till jobbet och dom resterande två sover man lite längre så det hinner bli ljust.

hur som helst, nu vore det skönt med en riktigt snörik vinter som tillåter allt tränande på rullskidor att omsättas i sköna vändor på den äkta varan. Förra blev det totalt 3 vändor i sönderkörda spår vilket är ett riktigt uselt resultat för en som gillar snö men denna vinter blir det revansch 🙂 Jag tror på denna vinter och Stockholm med omnejd kommer att fyllas med möjligheter som på bilden.

Hmmm, antagligen inte men då får vi ge oss av dit där det händer 🙂 Dags att leta stugor

Har vart iväg till Polen i några dagar. Inget fel på Polen och det har vart skoj men få bilder som jag tagit och lagt upp här symboliserar något så mycket som denna

Vingen på planet när det flyger nordväst, dvs hem 🙂

Cykelcross är fantastikst, det roligaste men jobbigaste man kan göra på cykel har jag kommit fram till. På en racer vill man gärna ut minst 5 mil för att det skall räknas till en kvalitetsträningsrunda men på cykelcrossen så räcker det med 10km i ett hyffsat kuperat löparspår eller slät stig.

För den som inte vet vad det är så kolla in denna länk

I helgen ville jag prova att köra hellas 5km två varv, den har rätt brutala uppförsbackar och rätt branta utför med en massa skarpa kurvor så det blir nästan aldrig på tal om att vila. Tror aldrig jag lidit av så mycket mjölksyra som byggts upp under så kort tid (29 minuter) men kul var det.

Hellas varvet som körs två gånger

Banprofile, bortse från meter axeln då den visar fel pga okalibrerad klocka men upp och ner är det

Sist men inte minst så han man med en vända på rullskidorna, blir 11 km och numera kan jag åka hela utan att ta av mig skidorna i några av utförslöporna 🙂 Lite surealistiskt att bränna förbi Globen och Tele 2 arena på rullisarna.

Då var vi i mitten på oktober och räknar man frammåt så borde det bli cirka 80 mil pendlingscykling till innan året är slut + kanske en 20 mil helgträningscykling så den totala frammåtblickande prognosen är då 100 mil om jag ligger i och inte blir lat eller avskräckt av snö och dåligt väder.

Kollar man då bakåt så har jag hittills registrerat ca 400 blandade mil inklusive våran cykelresa vilket då gör att sammantaget kan det bli 500 mil i sadeln på ett år – det är respektabelt och inget jag tor jag kan slå kommande år.

Men som sagt, det går inte lättare utan bara snabbare 🙂

Med det sagt tänker jag även dela ut en medaj från Miljöpartiet till mig själv då dom borde sätta mig på pedistal med hederstiteln – Årets miljökämpe, eller så ser dom kanske mig som en skurk som gör att dom går miste om kronor till skattekassan.

Nu ha man i alla fall laddad upp inför dom svårare och halare väglagen – som ett barn i godisaffären men med oätbart gummi i godispåsen. Måste testas med ett långpass i helgen.

Bonusmaterial från förra helgens promenad till stan

Läs mer »

glöm svindyra funktionsplagg i merino ull, glöm kompressions strumpor för bättre blodflöde och återhämtning. När man är hemma och behöver något nice om fötterna är det bara ett par helylle raggsockor som gäller.

tack morsan

Nu är det inte många roliga lopp kvar på denna säsong och jag har vart med på alldeles för få men där finns ju fortfarande vintermaran eller vintermilen samt nyårsloppet så något mer skall det bli nu när hälen börjar fungera igen. Dessvärre missar jag Night trail på järvafältet, en mil med pannlampa på en reflexbana hade vart skoj men det får jag och Karin lösa på egen hand 🙂

Nu på Söndag är dagen då rekord skall slås och skorna knappt nudda marken. En platt mil i Hässelby och frugan står på startlinjen (geparden från Årsta)

GO Karin

Dagens fotograf är Karin

10 km terränglöpning kallas det men jag tror dom uppfunnit en ny sport som man kan kalla swim-hill-run med inslag av knädjupa gyttjepartier som aldrig ville ta slut och där varje nytt steg innebar att alla krafter gick åt till att med alla styrka dra upp det ben som gipsats fast i dyn. Hmm hur kan man tycka att något som innebär mjölksyra i varenda muskel och nära på spykänslor är kul? För det är kul 🙂

Första 5 km innebar ganska löpvänlig terräng men med några brutala backar i obanad mark där man nästan fick gå ner på alla fyra för att få fäste (synd om dom som hade vanliga asfaltsskor) men därefter kom ett 5 m kryphinder i en sjö så man förstod att nu börjar det. Nästa km innebar ett långt dydike där det bara vara att ställa sig i kö och hålla balansen, när det var över bar det ut på mer öppen mark men med en hel del uppbyggda hoppa över och krypa under hinder som tog rejält på krafterna och det innan dom sista 4 km som innebar simning, gyttjebrottning och backar så branta att det var svårt att springa. I det läget gick man på ren vilja och envishet, man vill ju springa så mycket som möjligt av ett löplopp.

Rena fina skor innan loppet

Nej då, inget religiöst infall utan en ömmande rygg

Start, man kunde känna en viss spänning bland deltagarna

Fortfarande ren och stilig cirka 6 km in i loppet precis innan nästa bild

Klätterställning som sedan övergick i cirka 150 gyttjebrottning

Upploppsrakan och en liten ren fläck på tröjan

I mål och helt slut

Skorna efter loppet ( har nu en hel del städning av vårat badrum 😦

Då var det snart dags för

Ser fram mot det hela med lätt nervositet men vet att det blir skoj 🙂

om jag läser bankkrisen rätt så skall man även springa upp vid den gamla nedlagda hoppbacken i Lill-Jan Skogen så det blir nog ett slitsamt tjurrus.

Igår gick 51 Lidingöloppet av stapeln under perfekta förhållanden för både publik och löpare. Innan jag går in på loppet så måste man ju hedra dom 3 som sprang igår och som inte direkt var nybörjare utan faktiskt har sprungit samtliga 51 Lidingölopp , snyggt jobbat gubbar 🙂

Karins start gick 14.00 så vi hade gott om tid att hämta nummerlapp, fästa chip på skon samt promenera dom två kilometrarna till starten. Varje start grupp hade cirka 2000 löpare och det var 11 grupper och då förstår man att detta är världens största terränglopp så det är folk exakt överallt vilket krånglade till det lite för mig som hade ambitiösa planer att med mountainbike ta mig runt halva Lidingö för att heja på Karin vid en mängd olika ställen. Jag han tillslut med 4 ställen men fick dessvärre ställa in Aborrbacken 😦

Starten – som sagt 2000 som drar iväg och då skall man veta att det snart smalnar av ganska mycket, trångt  värre.

Karin vid Ekolmsnäs efter cirka 5,3 km och med hög fart

Missade att få henne på bild vid Bosön men bara för att mina beräkningar inte stämde, hon kom till Bosön (1,9 mil) mycket snabbare än vad jag förväntat mig och bättre upp, hon såg fortfarande väldigt pigg ut vilket är bra när den sista milen är en fruktad sträcka med tre backar som dom flesta som sysslar med detta känner till vid namn.

Efter Bosön kunde jag rätt lugnt trampa till loppets stora utslagsgivande plats och tillika namnet på frugan. När löparna väl kommit hit så har dom avverkat 2,8 mil och i denna backe är det inte många som springer utan den promeneras upp för att orka dom två återstående kilometrarna till mål men alla vet att nu är det nära 🙂 Hur som helst så hittade jag en perfekt plats i solen på en ljugarbänk tillsammans med två äldre herrar som visste all och lite till om konditionssport så den halvtimmens väntan var både skoj och gick fort. Hade räknat med att Karin skulle dyka upp efter 2.35 – 2.40 men hon dyker upp efter 2.32 vilket gör det solklart att hon kommer klara 2.50 som jag envisats med att tjata om att hon kommer klara men som hon själv inte trodde på så…….. Vem vet bäst 🙂

Karin på raksträcka innan Karins backe

Efter detta råkar jag ut för problem då jag vill hinna till målet vilket är två kilometer bort löparvägen men där får jag ju inte cykla så min väg dit är lite längre men det skall nog gå bra då jag tror att hon kommer i mål efter 2.50 så bara att trampa på samt slåss med alla löpare som just avslutat sitt lopp och kommer mot mig i värsta zombie stilen med slitna ben men jag hinner, tror jag. Kollar på klockan och det skall funka så jag ställer upp mig i målfållan för att ropa men ingen Karin passerar 😦 Borde ha förstått då man är gift med en Kenyan, hon nöjde sig inte med att klara 2.50 utan avslutade det hela på supertiden 2.45!!!!

Så jäkla bra sprunget!